"Förfäderna säger - På detta vis bör du leva så kanske vi hjälper dig.
Gudarna bestämmer - På detta vis ska du leva annars hjälper vi dig inte.
Väktarna betraktar dig tigande och när du ber om råd svarar Väktarna - Lev."
- vägvisare Vanora Stjärnepil
Förfäder
Tron att förfäder blir till släktens beskyddande andar tros ha följt med från den Gamla Världen och är inte en utbredd tro. Förekommer i Brismark och Thalarien men så gott som obefintlig i Valdaran och Kerd.
I huvudstäderna Ljusavan och Thalaria finns de enda helgedomarna men i familjer som fortfarande håller sig till förfädrakult helgas en vrå i hemmet åt förfäderna. Där tänds ljus och ibland rökelse när man särskilt vill att en förfader ska ingripa i livet.
Det finns inga präster/prästinnor även om släktens åldringar gärna vill påstå att de minsann vet vad förfäderna vill, vilket också kanske stämmer; de är ju trots allt inte så långt ifrån att möta dem och själva bli en förfader.
Det finns inga särskilda religiösa lagar här men ett välriktat "Vad skulle gammelmormor Fiona säga!" kan vara nog så tydligt.
Gudarna
Gudatron följde människorna från den Gamla Världen. I Thalarien och Brismark, dit de första människorna kom när de landsteg i Kardan Gorag, är tron på gudarna den dominanta religionen. Exakt hur många gudar det finns är det ingen som riktigt vet.
I Thalarien är gudinnan Eachan vanlig, hon är en av många fruktbarhetsgudinnor, ger goda skördar och friska välskapta hästar. I Brismark tillber man guden Oisin av samma anledningar men istället för hästar ger han friska får med fin ull.
Sjömän åkallar Zethar, havsgudinnan, och den som söker kärlek har ett flertal kärleksgudinnor och gudar att välja mellan till exempel Ogma, Moire eller varför inte Cledwyn?
Varje gud och gudinna har ett tempel eller helgedom, därför kan den hängivne troende behöva vallfärda för att besöka en specifik gud eller gudinnas tempel. Det finns givetvis de som tillber Oisin även i Thalarien, dessa får då vallfärda till Brismark där Oisins tempel finns på en enslig hed.
Präster och prästinnor finns det gott om för var och en av gudarna, de sprider gudarnas läror och predikar om moral och etik.
Vad man känner till finns ingen rådande hierarki mellan gudarna, vilket ibland leder till oro mellan präster och prästinnor när de försöker hävda just sin guds eller gudinnas storhet över alla de andra.
Väktarna
Tron och tillbedjan av Väktarna, eller Själaväktarna, är något relativt nytt. Det började i Valdaran och följde sedan med flyktingarna till Kerd, och det är just i Valdaran och Kerd som Väktarna verkar råda. Både Brismark och Thalarien ser det som barbarisk djurdyrkan vilket inte riktigt stämmer.
Teorin är att Väktarna består av alla Kardan Gorags djurslag men eftersom ofantligt stora delar av Kardan Gorag ännu är oupptäckta vet man egentligen inte vad det riktigt innebär. Av vana och tradition åkallar man därför Väktarna man känner till.
Väktarna är inte fysiskt levande varelser och därför behöver inte jägare oroa sig över att skjuta en Väktare. Kung Brennan slutade inte jaga och äta kronhjortar trots att han såg Kronhjort som sin utvalda Väktare, han visade däremot sina byten respekt och hedrade dem genom en snabb och smärtfri död.
En Väktare kan sägas vara sitt respektive djurslags personifikation av artens gemensamma ande.
Det är inte vanligt att man svär sig till en enda Väktare då det anses vara begränsande för dig och belastande för Väktaren. Klanerna är dock exempel som bevisar motsatsen.
Väktarna har ingen speciell hierarki sinsemellan och därmed ingen dominant styrande Väktare.
Det finns inga tempel eller helgedomar tillägnade Väktarna, varenda litet barn i Valdaran och Kerd vet att bergen och skogarna är deras tempel och helgedomar.
Det finns inga präster eller prästinnor för Väktarna och det finns heller inget behov eftersom Väktarna inte försöker styra människor genom lagar eller moraliska rättesnören.
Ännu en gång är klanerna ett undantag då de har deras vägvisare, män och kvinnor som har ett alldeles unikt frändeskap med Väktarna.
